Klä dig som en ledare, eller?

Publicerad: 25/3, 2023

Kläderna gör kvinnan, eller hur är det? Betraktelser runt det här med klädsel.

• Hur bedömer du dem du möter i arbetslivet, på tåget eller i matvaruaffären?
• Hur snabbt gör du dig en bild av vem någon är utifrån klädsel? Märkeskavaj eller slitna joggingskor?
• Hur mycket anpassar du dig själv till vad som förväntas?
• Vad tänker du om en person som kommer på anställningsintervju?
• Hur medveten är du om att du bedömer personer efter deras yttre?

För många år sedan när jag jobbade som chef på ett stort internationellt företag förväntades jag se representativ ut. Jag hade alltid svårt att förstå vad detta innebar och kände mig aldrig helt bekväm i de sammanhang där jag skulle spela rollen av den självsäkra chefen.

Mycket berodde troligen på att jag inte riktigt gillar "kavaj och kjol-stilen" och i min närmaste omgivning bland kollegor och personal var jag självklart alltid trygg men det var när jag var på vift i "stora vida världen" bland andra utvalda högpresterare som jag liksom alltid "klädde mig fel".

Jag förstod att det där med kläder var viktigt, vi hade till och med klädsel som en del av en chefsutbildning för oss som förväntades ta större roller inom företaget.

Färgen som skulle användas var blått, det inger förtroende och visar auktoritet fick vi lära oss.

Orange, gult, stormönstrat eller rosa var liksom inte okej. Röda färger signalerar mjukhet och värme vilket inte var önskvärt.

Jag minns särskilt en man från Indien som fick kommentarer av ”klädselexperterna” att hans persikefärgade skjorta inte ansågs som korrekt. Detta var ett av de tillfällena då jag insåg att jag inte helt delade företagets värderingar eller någonsin skulle vilja följa dess oskrivna regler.

Otaliga gånger när jag skulle representera på ett viktigt möte ägnade jag lika stor energi och kraft till att försöka förstå om det var kjol och kavaj som förväntades eller om det var okej med byxor som jag faktiskt förberedde innehållet på vad vi skulle prata om....Jag kom liksom aldrig fram till var facit fanns till de subtila oskrivna regler om vad som var förväntat.

När jag senare i livet funderat vidare på detta konstaterar jag att det ju även väldigt olika inom olika yrkeskårer och olika företag vad som är mode. Det är även väldigt olika var det är okej att vara avvikande och var det inte är det. Och dessutom avvikande på vilket sätt, inom vilka ramar…

Men det är inte bara i yrkeslivet är det här med kläder och yttre något som avgör hur du blir bemött. Testa att gå in i en butik där de säljer kläder (gärna lite dyrare märkeskläder) iklädd din finaste kavaj och gör samma sak med vandringsbyxor och an sliten flanellskjorta. Kommer du bli lika bemött? Vilka skillnader ser du mellan storstad och landsbygd?

 

Och till sist, är detta viktigt överhuvudtaget eller är det bara trams?

Vilka val gör vi utifrån det vi ser?

Vilka val gör vi som innebär att vi gör våld på oss själva och vår kreativitet?

Vilken effekt skulle vi få om vi såg varje människa i ljuset av hennes inre kraft och inte bedöma henne efter färg, form eller prislappen på hennes kläder?